Rim - I know I'll always make it throught the rain

Det är nödvändigt att gå balansgång på klyftans kant, att stirra ner i djupet, att svindla, att svaja, att nästan-ramla. För mig är det nödvändigt. Bara då, på eggan, när jag inte vet om jag ska falla eller klara balansgången till fast mark, lever jag.

Allt annat är bara surrogat, ickeliv.

Jag njuter av min skräck. Jag är oerhört skärpt. Min hörsel är inte av denna världen. Den tysta natten är full av ljud- jag hör de mjuka vingslagen av,flädermöss på jakt efter insekter som glömt att somna, jag hör insekterna ina och surra, jag hör andetag hos de sovande människorna i de sovande husen i denna sovande stad.

Efter en stund har jag mörkerseende som en katt eller uggla. Jag rör mig ljudlöst som en ande efter en död. Ibland inbillar jag mig att jag faktist är död och färdas bland de levande och ser och hör allt utan att själv bli sedd eller hörd.

Alla mina sinnen är överkänsliga som om de var eggar som skärpts mot brynjärn. Jag anar faror jag inte kan se. Jag är osynlig. Jag är en skugga som glider från rum till rum i ett hus.Så länge jag rör mig kan jag skymtas och upptäckas. Så fort jag anar att en sovande vaknat och slår upp ögonen och undrar vad som står på, är det dröm eller verkligethet, så stelnar jag blixtsnabbt till orörlighet, så som barn gör när de leker frysleken, och ingen kan se mig, även om jag befinner mig i samma rum. Jag kan lukta mig till den eller dem som är i samma rum. Jag känner deras förvirring och rädsla. Om de tänder en lampa hinner jag ut ur rummet under tre sekunder det tar för dem att hitta lysknappen.

Jag njuter av allt jag kan göra men aldrig gör. Jag har en oerhörd makt.

Jag skulle kunna peka ut kvinnomisshandlare och män som begår incest, bedragare och tjuvar, men jag bryr mig inte. Det skulle inte förändra någonting.

Jag skulle kunna bli rik på att pressa pengar av dem, men jag är inte intresserad av pengar. Det är ingenting jag vill köpa, ingenting jag vill göra utom just detta: balensera på en egg när vardagens liv blir outhärdligt.

Jag har inte hittat någon mening med mitt liv eller någons liv. Jag tror inte på liv efter detta. Jag tror inte ens på detta liv. Jag tror på ingen gud, inga gudar. Jag älskar ingen. Jag älskas av ingen.

När jag dör är det slut. Det blir inte svart, det blir ingenting.

Min kropp förmunltar och ingår i kretsloppet. Någon själ har jag inte.

Ibland längtar jag efter detta totala utslocknande.

Hjärtat!

När ett hjärta brister gör det ont.
När två människor har levt i många år gör det ont.
Att inte älska någon som stått en nära inpå.

När ett hjärta brister har känslorna flagnat bort.
När två människor glider bort från varann gör det ont.
Att inte kunna känna den glöd som brinner.

Som taget ur askan så känner mitt hjärta ingen smärta.
Inget har gått förlorat men minnerna finns där.
Hoppet, ensamheten, sorgen men vad gör man när hjärtat brister.

Att älska någon så mycket och sedan bli lämnad.
Kvar finns minnerna och kvar finns ja även om kärleken tagit slut.

Vad hjälper när själen gör ont och hjärtat värker? När saknade är som störst och tårana aldrig vill ta slut. Hur kommer man över? Hur kommer man över någon man älskar så och som inte älskade tillbaka. Är det sant som dom säger att tiden läker alla sår?

jag föddes som en stjärna och är det ännu
du föddes som en ängel men vem är du nu?
en konstig filur som bara sprider smärta
i en dröm så förlorade du ditt hjärta!

jag vet vad jag gör och vem jag är
och du ska veta att jag tusen hemlisar bär
fast du verkar ju inte veta vad du gör
du verkar inte ens bry dig ifall du dör!

jag är faktiskt bäst och det vet väl alla
men du knuffar mig ändå men jag kommer aldrig falla
du går och tror att du är nån tolvtaggare
men om sanningen ska fram så är du en fjortisraggare!

kan du aldrig ta dig an dina bravader
och komma tillbaks till verklighetens breddgrader?
en dag ska du se att ingen för dig finns kvar
en dag ska du se att du är den enda du har!